— det sirök åstad fom en pil och då war det ej wärdt för pojfarne att locka på Aly ty han börde dem ej och börde han bem, grinade han högst infamt öfwer grepen och gaf dem en blick som kunde öfwersattas med: i tjensten och affärer har jag inga wånner. Eljest war Al), få att såga en ganska buman hund och lät tala wid sig, fastän garpojkarne just ej hade något art bjuda honom, oc) vå de bjödo blott fingo den fröjden att Aly luktade på brödsiycket och med ett wisst förakt wände bort nox fen, ty han tackade Gud att hon ide war såsom andra menniskor, hwilka bes höfde äta torra brödet. En hund kan också wara öfwermodig. (Foris.)