Norrländska Korrespondenten – 13 december 1854, sida 2

OOfff0f0c02a———————————— rummet åt Fridolf, men Clementine fic slytta in till swärföräldrarna. Fridolf beklagade fig deröfwer fö mamma, men hon war obeweklig. An: nu tre år för att göra henne fast orubb: lig! fade hon. Men Fridolf war ganska missnöjd med denna stränghet, och blef det ännu mera den följande dagen då han säg och ta: lade med Clementine, fom syntes Ho. nom mycket behagligare utt den enkla, men rena och ordentliga husbällsdrägten, än förut i den fläckade sidenrocken och det ofammade håret. Mot aftonen stack Han en biljett i Clementines händer. Hon skaffade fig några ögonblicks tes dighet och läfte: Ålskade Clementine, jag har tusen saker att säga dig i enrum, och en stor, wigtig nyhet, fom jag hål: ler på för din räkning, emedan du är min hustru; föräldrarne få weta det fer dan, sök derföre i natt når mamma fome nat att smyga dig ut; jag wäntar dig i syrenhäcken. Clementine ritade ett swar bakvå bdiljerten med en bit rödkrita fom hon ha: de till hands i förklädesfickan, att göra anteckningar med vå wäggen i matbor den. i — Det är omöjligt, men jag skall förbtao Natten kom, Fridolf wäntade, suckade, oc swor, men ingen Clementine anlände.