wi nu fira, den 4 Nov., helfad såsom den lyckligaste dag i wårt lands historia och firad såsom en nationalfest, så trodde wi, att meningen war, att wi fåfem dar faller skulle kyssa Sweriges hand. Och när wi högtidlighöllo wår grundlags födeljedag med åsidosättande af för-T eningens, få trodde han, at: wi blott wille trotja på wår egen styrka och icke erkänna föreningens wälsignrelse, ide wille wara tacksamme för hans mot bada län: derna wisade wälgerning. Och när han wille tala till sitt folk, när han wille låta sitt snilles och sitt hjertas eld utströmma i sitt ädla spräks sköna wälljud — ty han war en hel man, mäktig i tal såsom i handling — få för stodo wi hans praktfulla tal, lika litet som han förstod wårt språk. Men det oaktadt wårdade han sig med en faders kärlck om sitt werk. Den kungliga örnen utsträckte fina fivddande wingar öfwer brödrafolkens förs bund, od, omhägnadt af detta wärn, sköt wårt frihetstråd sina kraftiga rötter och lyfte sin rika krona mot himlen, och werfsamhet och wälständ, och handel, fjö fart och slöjder, och wetenskap och konst kommo fåfom qwittrande sångfoglar famt bogde och bodde i dess grenar och under dess löf. Men först efter hjeltens död hann frufz ten af hans bragd till full mognad. Ru hafwa wi lärt att erkänna före ningens wälsignelser och storheten af för nung Carl Johans hjeltebragd, då han fällde det oskapliga fabeldjuret, hwars fe da kropp blef kastad i hafwet aj de raska goåsarne med hwita mössor, fom gåstade oss för ett par somrar sedan. Genom högtidlighallandet af den fest, wi i dag fira, uppfylla wi konung Cart Johans käraste önskan. Ä Genom firandet af den Å4 Nov. safom en natiolfest, förllara wi och bära witt: nesbörd inför werlden derom, att nu am sider är lindormen helt och hallet död och förswunnen, få att det ej en gång unnes någon luft awar af dep döda kropp, — samt att den fångna prinsessan hin gesedan är befriad. Men må wi också erinra oss den hjelte, som utförde den stora bragden. Må wi också med tacksamhet och glå dje erfänna, att konung Carl Johan är den hjelte, fom uppwisar det rätta fegertecknet; den hwäfande tungan, fom han bortskurit ur ormens gap, och att det derför är honom, fom den sköna befriade prinsessan: Skandinaviens enighet, Nor ges och Sweriges sjelfständighet och lycka, stall tillerkännas såsom segerlön. Nu fatta wi äfwen betydelsen af name net Kjölen, fom fabeldjuret har burit. Likafom Börs söner af den dödade Ymers kämpakropp byggde werlden, likaså har konung Carl Johan af den dödade or: mens kropp, af gränsfjellet emellan Nor ge och Swerige byggt den starka köl, på hwilken de förenade rikenas skepp med himlens bistånd skall segla tryggt genom händelsernas stormfyllda haf. . Od) den den å Nov. är, dagen, på hwilken konung Carl Johan fällde ormen, befriade prinsessan, timrade kölen byggde skeppet. Den 4 Nov. är Carl Johans dag, fli kasom den är de förenade rikenas. Terföre aftäckes i dag hjeltens bildstod i Swerige. Derföre prisar Norge i dag hans namn och wälsignar hans minne. Derföre föreslär jag mu ett lefwe för hjelten, statsmannen, föreningens stiftare, fonung Carl Johans minne. — Om Lord Dudley Stuart, som i cholera aflidit i Stockholm, meddelar Pojt: ; Tidn. att han fort före fur död teftamens terat 1000 pund sterling åt de Polska flyftingarne. Han war, fom bekant, en: ifrig frihetswän och tillhörde yttersta wenstern i Engelska Underhuset, hwaraf han i många år warit ledamot för staden London. Af Kossuth war han stor wän och arbetade möyckeft för honom och hans