Norrländska Korrespondenten – 9 december 1854, sida 2

man fan wisa tig för foll, Gud har girwt dig ett hyagligt utseende, fajt litet tafatt. — DÅ jag fom kallas den gudome liga suckade Clementine. — Har du båddat och städat derinne, Lowisa lilla? — Nej swärmor, swarade hon, redan undergifwet, jag wisste inte att ... — Hocken tror du ha iid att vassa upp åt en sädan der slamsa? fort in och siålda! 6. Medan Clementine städadr, hwilket hon alldrig hade gjort förr, och arbera: de sig warm med de tunga och finna dunkläderna, git prostinnan in till fin gubbe, fom redan war i studerfammaren oc) röfte i all rv fin morgoapipa. — Pappa min wän! sade vrostinnan för jag be dig om ensak? — Allt hwad du will, min gumma, puh! — Jo fi, fom du wet, jag bar for wat att fostra opp den der stackarn åt Fridolf til en duftig hustru Wi måfte således begge hädanefter wara ett mön:s ster för henne. — Du år alltid ett mönster du, min gumma lilla, puh! — Jag, gunas, är en ganska felaktig menniska och bär mig ofta gause illa åt! — Aldrig, min gumma, pub! — Jo fer du, jag har genom din