Norrländska Korrespondenten – 6 december 1854, sida 1

— Ja, det är sanning och derföre äro diaa 20,000 au alddeles slut. — Min Gud har du redan förstsört ala mis na penningar? — Räkaa fjelf efter — jag har fört bok öfwer ala utgifter — och du skall få se ott mi hwart år lefwat upp 10,000 rdr, det år 20,000 på twå år; 10,000 rdr ras gingo är till bosättniagen; det enda mi har qwar äro möblerna och silfret; detta bar jag nu sält, men ej funnat få derför mera ån, 4,000 rgs. Dessa penningar äro insatta för 6 proc. ränta, att besparas til din ålderdom. — Men, min Gud, om det der år fannt, få är det wäl icke jag, fom gifwit ut pennins garne, utan du. — Men det år du, fom tinfåde supter hwar wecka; det är du, fom beställt åkdon och tyger m. m. Jag har icke gfwit utför egen del ett öre af dina penningar, och min hela lön, som åtgätt tid hushållet betalar fullt ut hwad jag ätit. Jag har icke låtit göra mig en wäst ens sedan jag blef gift. Och nu inga resonnementer widare; det år afgjordt art du får wara hos mina föräldrar medan de lefwa och jag skall under tiden fara på ting och förtje na mitt uppehålle. Fort au kläd på dis! — Jaa skall mål packa in muna kläder först! — Det år redan gjori! ala dina kläder äro inlagda i wagnen. Det har jag gjori, och