Norrländska Korrespondenten – 22 november 1854, sida 1

Hurn det blir folk af en ung Fru. af Nepomuk. (Forts. fr. föreg. Mir.) Lyckligtwis spatserade Hon i dersamma ut i ändra rummen och sjörg med djerf och obefmås rad röst ur Regementetd dotter afskedet til regementet: Wi skiljas åt, ni mina trogna wänner, Wi se hwarandra alddrig ma! J deana stund jag känner Hur innerligt jag fäslad år wid earl få att parpa Ftidolf funde fråga sin hustru, fom hwilade i den breda mahogaypaulunen, in tagande blef och klädd i en höast elegant barns sängsparyr af liaong med äkta fortfor: — owad är det för ea foslig menaiska, som du fått till barnpiga? — Barnpiaa? Mej der år amman. — Amman? — Ja, amman ja! — Jang trodde inte, att min älskade Cleo mentiang kulle wilja undandrana fig den för Ämne sta modersylikten, att qifwa sitt eget bar... — Så dan pratar. — Det år inte prat, mia älskade, fwarade Frwolf med iaställsam rö st, och framlade alla