Norrländska Korrespondenten – 15 november 1854, sida 1

de små fötterna äro inträdda i ett par hwita sidenskor, sielfwa brudskoraa kanhända, mårdgs lost nedtrampade tig tofflor. Uti salen fär fortevjanot tisäst oh osämdt. (Efter silt giftermål Hade hon tagit lektioner en tid för harr Han Boom, met blifwit förare gad på honom. Ty fom hoa just ide hade mycken mufif i fia själ, fick hon föga musik ur det siyfwa ins srrumentet, oaktadt alt hwad hon duakade och greo. Oh når alt emebanät hon grep dumt, få fade abtid vaa Boom med fin försmädliga mine: — Qnickt! Fia slut bl:f det alt mer och mer qwickt, få att frun ledsnade. Hett van Boom hade gjort det längesedan. — Swad behöfwer jag spela fortepiano, fer dan jag år gift, tänkte unga fru Jding. En fru bar iate tid med sådant. i Men hwad ajorde den unga frun? Om förs middagorae läne hon romaner och åt smörgås, och eftermiddagarne ajorde hon sin toilett, for på scektaklet, tog emot och beswarade visiier. Oh det tar allt opp eas hela tid. — Gud! hwad det är tråkigt, uttrovade fru Chmentine och sacglade föraktligt både på (mör: gåsen och romanen; om jia äadå hade en li: ten hund! Må jag det får Kridolf skaffa mig.