Norrländska Korrespondenten – 15 november 1854, sida 1

J detsamma inträdde Fridolf. Fru Clementine rusade upp emot honom, kastade sia om hans hals och kysste honom med mycken eldighet. — vad du år söt, swarade han; men jag år få hungrig. — Hungrig? Det måtte wäl inte wara middag änan? — Js, klockan är half tre, och detjär iute dukadt. — Kors, di pigorna! — Men mia lilla mån skal wäl fe efter fina pigor. Fru Clementine rusade ov til klocksträngen och ringde få häftigt att den gick af. En putjad huspiga inträdde efter läng wäntan. — Dwarföre har du inte dukadt, slyna? — Jag mar inne för en halftimme sedan och frågade frun, men då fa frun, att det mar för tidigt. — Duka qpwickt och bår in maten. Efter en lång wäatan hördes likwäl ingen mat af, föl det blef dukadt. Ftun måsle ropa i dörren, och huspigan ige stälde fig. — Kommer inte maten? — Maten? — Jo, maten jal Cores.7—