Norrländska Korrespondenten – 1 november 1854, sida 2

Guck! gut! skrek göken, fom rasade fram ur sitt bo t wänguret oh angaf tolfte timman med sitt hwassa näbb. J detsamma hördes en wällingklocka riaga tid middag; når denaa och göken tysdnat, steg prostinaan upp och nickade åt pigorna; genast tystnade spinarockarne oc prosten. Efter en qwart fatt allt folfe: i köket och slfvade i ärtwälltagen, och vrosten, iemte den enda sonea, hofrätssnosarien Fidolf Jdiag, likoledes, utom det art deros middag mar An? rättad i salen, på warduk, och att derag Åre ter förtärdes i silfwer i stälet för rästed. — Jaså sade prontiaanan, I delsamma hoa slutat Åto, och fade skeden icke på snobbars wis, med insidan i wädtet, utan med den kondera sidan uoåt, säsom landsed länge warit i Sv rige, jaså du år förlofwad. Hwad heter din utwalda wän.? Notarien, fom war mera saabb ån lofat, i det han icke tog seden, der haa mar uran höll fig til hwad han nyligen lärt på em middag hos hr presideaten, lade skeden med insidan, eller det konkava, i wädret och sworade: — Jo söto mamma, hon heter Fager och år också den fagralle i Hela Stockdolm. Mysket fult i fagert sktan; men hwarföre lågger du skedea afwigt? Det år både slarwigt oanständigt och osnyggt. (Forts.)