Norrländska Korrespondenten – 28 oktober 1854, sida 2

Men will du svå mig, räcker jag dig här den enda hand, jag har. Hon synar handen och säger i det hon ser honom skarpt i ansigtet. — Yran har har wuanit, men sälheten har flyktat. Med frånwänd blick och med fin enda hand Faflar haa ät henae ett femfrancslycke med tillägg: — Du torde wara behöfwande.— Mej, jag har alt hwad jag behöfwer, och hon låter behändigt penniagaraa glida tid: baka ia genom föa sitret. Fem minuter fednare återkom den fransyske officera med en oss mål bekant man i prefer: lig skrud. — Ursäktar Herr generalen den frihet, jag tog mig att til herr generalen framträda med den person fom nyss härifrån afaått; gumman war enwis och fom jag känner herr gencralens humana wäseade hoppades jag art ide denna drmighet skulle förtörna wår mördade befäl: hofware. — Nej tvärtom, säger generalen; hwad han tänker, känaa mi ide; sädana der scener bebhofwer krigaren som afbrott mot de mörka han få ofta nödgas äskäda. Gummans blick torde wara skarp nog fastän man med läpparae be ler benne.