Norrländska Korrespondenten – 28 oktober 1854, sida 1

Bomarsfsund. Berättelse af Pilgrimen. (Forts. fr. föreg. R:r.) — Gud Mathilda! utbrister Achates Langes felt i det han slörtar emot henne hwad är mes ningen; du har en gång wägrat att följa mig i lif och död, jag år nu fången, och det år en särdeles nåd af befälhafwaren att jag under natten får wistas hos mia morbror, fom bar fatt fitt swärd i pant för min säkerhet; i mors gon går jag tilika med flera andra ombord, — Hon fommer för att taga afsked af er, fade Carlberg. — Ja få, swarade han dystert. — Jaa anhåler om ett enskildt samtal med löjtnant Laagefeldt, återtog prestmannea. Fru Furuhjelm steg upp och öppnade bdörs rena till der inre rummet. En halftimme mor ro de der allena. Owad fom der talades dem emellan wet man ide; man hörde blott dessa a fom Langefeldt med hög ljudlig röst uttaade: — Så sant mig Gud hielpe till lif och själ.