och ledt, om du och Thora fam ycka, hwiskade flickaa. i ou — Nu, Mathilda, inför, Langeseldt, hware ansioate färgodes med er, stark rodnad, twifsar jag ej längre på dkalig trohet, qwinlia kärlef; jag bar inför din fmåger edeligen förbuns Dit mig att wåra dig fom den dyrbaraste skatt; jag åt ide Wap förmögenhet, fom jag hår har i säkert sör war. — Jag cår i borgen för hans heder, fas tode quveenören, wore det mina dotter, fom han dlk ade, skule jag utan farbåga lemna heane i hans händer seglade han ån med henne lill wa c!dens äada. — —— — — — — — — Här i den splittrade fäslningen förrättades wigselakten. Kyrkoherden Carlberg, anande denna händelse, bade handboken med fig gömd under fin prestrock. Högtidlige rörande war fynden, Sörbyns det beseglades och wälsignelsen mar knavppast afkunnad öfwer brudparet förrän en ihålig röst ade: — Enslarna i himmelriket skåda neder på detta par för hwilket paradisets lustgård nu öppnar fig. ö U fpratt till. Allar blickar rigtades åe börren på hwars tröskel mna Perth flod. — — —