H33nnnnnnnnn eRRR——— VVLl Wi inträda i den westliga delen af fästaingen hwarest guwernörens boninasrum woro belägao, både de lefwande och döda tingen framställa en tafla af förwirring. Söaderstagna föasterrutor, märken i murarna efter en och annan kanonkula, möbler stående i den största oordning, J foffan sitter fru Fyrydjelm, en medelåls ålberg qmwinna, på dwars an sigte nedflagenbet tecknar fig, vader det hon Kifwäl bibehåller en wiss mårdighet; dennes unga dotter darrande i ala leder luter fig till denne; i andra höraet igenfinna wi den offiter bwars bekantskap wi för några Dagar sedan gjorde i grottan mid siranden. Handen hwilar öfwer pannan, så att man ej är i stånd att fe uttrydet i hang ankete. Med korslagda armar wandrar en äldre man fram och åter öfwer de lösa siljorna så hårdt att ljudet döres skaryt efter hwart enda feg. Blicken år nedfånkt, och hela hans wäsende rö: jer en fub komlig sinnesfrånworo. Det lider mot natten; ett mått flämtande ljug får på ett hörnbord. Dörrarna uppflås och nu miräder Mathilda Carlberg wid fin swägers band. i Gawernören märker ej de inträdande, förre ån han wid ett utrop af den unge officera måns der fig om. (Forts.)