Norrländska Korrespondenten – 18 oktober 1854, sida 1

jaa till er. Jagen warelse bar sagt de gamla ett ondt ord. Jnaen har stött of i wår måg Min hydda är tilläst och skyddas af Guds eng: lar. Hår i det gamla hemmet skola mi ware ulfommang hwad of ån möter. Följande dagen den 14 Aug. Höll fig fiens den stilla. Ett och annat då od) då från fåfl ningen oflossadt skott beswarades ide. Mathilda framställde den mest hjertslitande fon af förtwiflan; hon gret icke, hon ilagade icke. Klädd i fin hwita nattdrägt med en stor schawl kaflad öfwer fina axlar fatt hon i et böra af den i salen slående kanapeenDe blon da flätorna föllo i ringar på den blåa duken Hon wille ide förtära någonting; hon war fom om hon missat tankekraftens och tungaas bruk. Gamla prostinnan som nu kände henues hemlighet, fade då och dä ett ord, fom förråd: de att de qwal, hwilka nu tärde och förtärde dea unga ömma men renhjertade flickan, woro ofattliga för gumman. — Kära barna, huru wet du huru lycklig du blefwe med donom; wore du gift då wore det en annan sak, och än wärre om du wore mor, och Han wore din fon. Kärleken år bara lappri jag war icke får i min salig man; jag tog honom emedan mina föråldrat fade att det war ett pass fande parti, och jag hade luft att fe den fom marit få lycklig fom jag. (Farts.)