Norrländska Korrespondenten – 18 oktober 1854, sida 1

Bomarsund. Berättelse af Pilgrimen. (Forts. fr. föreg. R:r.) Hjertligt tack emellertid för inbjudniagen. War ej orolig för of! Di har sjelf lärt mlg att hwad fom ån händer få äro wi i Guds hand. J wåra böaer mötas wi nu som alltid. Med sonlig wörduad od djup tillgifwenhet är jag i lif och död dia. Josua. — Ja, så har jag lärt honom; det kan wäl wara, fade hoa wid sig sjelfz men jag fan ej nu hafwa tröst deraf, wi måste wara tilfamns mans, så swag är menniskan i profwets stund. Wid middagstiden följande dagen anlände fierskan til Blackstad, frågande prostinnan om hoa ej hört kanonaden. 4 — Jo, jag har hört den, och säg Huru det T: — Anna berättade. — Elsa måste skaffa mig häst, fade profiin: nan. a Medan Elfa git ut, satte fig Anna nod.