Norrländska Korrespondenten – 14 oktober 1854, sida 1

net och lossat icke något skott på söndagen, ma woro hela dagen sysselsatta art från ftep:e pet laadsälta 32:puadiaar. Altsomoftast öfwergaf Thora fia plats för att säga ett tröslens ord till den förtwiflade Mathilda fom qwarblväwande inom bug, hade för att mindre höra skotten kastat fig på ea fång begrafwande sitt hufwud bland uppftaps lade kuddar. Carlberg hade jemna stafetter mellan sitt Hem och fästaingen; klockan tre låt han tiaga i tor: net. — Hwad betyder detta? fade Mathilda, fom nu spralt til och ide undar flera tummar sagt ett ord. — Det betyder, fade Carlderg fom inträdde vill fina fruntimmer, att jag begagrar mig af det på twånnag timmar afslutade Mil:fåndet for act håla gudstjenst. Folket är ännu ej bemgäaget; nu medan wadpnen hwila skola wi bedja i Herrans hus. Wiljen j ide oc skynda dit med den hop fom håler högtid? tillade han med en wiss pathos. — Jcke jag, swarade Mathilda, jag fan ej bedja om rysta waspnens ofärd, de wapen fom han för ... o ucj. — Bed om hwad du min, swarade hennes swåger, men kom i Guds hus, tillade han med en innerlia ömhet i rösten; du skal få fe att det blir bältre. —-—— — ——— — —