Norrländska Korrespondenten – 11 oktober 1854, sida 2

försigg ett utan år wetskav deswaro en ung mans kärlef; under mina besok hos gumernde ren bar jag blifwit närmare bekant med bang foherfon löjtnant Achates Langefeldt. — Han, fianen fon til en rysk moder, af bröt Carlberg, han Nicolai och ryska regimens beundrare, han en af de få af fin nation fom harar Swerige och Swenskarne. Carlberg tog ett par fig libbaka. Eldskenct tidtoo. Nybarne råtände flera slällen då Carlberg åter wände fig mot föastret. Mathilda bibehöllfin kanäböjande siällning under det act hon med fina tårar fuktade Thoras händer. — Jag wiste det mål, flaaade hon, jag mig: fle duru mycket ur skulle ogilla honom, wisste att ni alldria — någon of eder, ty j åren ena tanke och en själ stulle wilja lägaa Mathildas hand i hans. Det mise jag od) derföre ... Nu berättar hon under många uppehåll den scen i grottan fom wi förut beskrifwit. Jcke utan oittterhet fade Carlberg. — Dina besök på Bomarsund woro således ide til Kröken Emma Furuhjelm utan till löjtnant Laogefeldt? — Josua, war god, war blid mot mig, jag har aldrig utan i Emmas närwaro träffat hor nom. (Forts.) — — — —