fartyg. Korpral Hurtig. Nåär sista finska fejden stod — De minne dryper än af blod — En tapper frisfår skulle gå Till Auras strand att rysfen få. Bland denna skara Hurtig war, En axelbred, frimodig karl, Tre alnar oh en twårhand lång Samt rak i ryggen fom en flång. Ett retadt lejon lik han slogs, Af frojd dock mest hans sjal betogs Så ofta han föll med sitt tal Uppå bwad satt han blef korpral. Maior å en dag för fronten gick. Öch fade med en frågwis blick: Kamrater, nu jag fruktan bär, Att ryssarne snart äro här. Recognoscera måste wi. Men sagen, raska gossar ni, Finns någon ibland er, som will Se efter hur det fan få till Waserra, Hurtig war ej fen; Han klef med fina långa ben Ur ledet, gjorde ställningssteg. Sag på majoren finut och teg. Tag till betäckning tio man! Mel Hurtig swarade, nej, fanl Jag på mig sielf har trott förut, Detsamma gör jag wäl till flut. OM med gewäret, Elar till frid, Och bajonetten skrufwad mid, Od) i sitt sinne lätt oh glad Begaf fig Hurtig nu dåtad. Men redan innan qwällen kom Till sitt qwarter han wande om Och hvar od) en med undran fåg På detta Hurtigs återtåg. Han gjorde fig just ingen Haft, J lufwen höll han stadigt faft En best, fom syntes arg och flat, Det war en skaggig rysk soldat. Och utan någon sidoblick Fram till majorens tält han gick, Alltjemt med handen föga len Han holl sin fånge i toupeen Till föratt majorn hof upp sitt gavs Öwad deln bar du giort för fap? Men Ömtig flinkt åt mössan tog Och talade förndjd och log: Js, bäft jag ensam gick mir stig, Då mötte trenne ryssar mig, Den ene fände jag ett lod, Den andre sprang, den tredje od. Mot denne rusade jag fram Öch spafte honom till ett lam. Li fer ju, herr major, han får Och skalfwer fom ett uppskråmdt får. Då gaf majoren swar på tal: Åwrt nämner jag dig till forprall Gin fånge Hurtig ölwerger Metr löfte om att taga Jere Suart kanske tändes krigets blo Öch ryta horder hota oss; Må alla swenska hjertan då, Som Hurtigs hjeltemodigt släl Fast det är andra tider nu, Stor (8, om mi få en mot sju, Näar ofred klappat på wår dörr, Wi stätt oss en mot tio förr.