Obemärkt smyger siaMathilda efter Henne. — Anna spå mia, bad hon. Mathilda framräckte handen. Anna tog den och fåg henne skarpt ån i ögonen ån i Handen. — Jcke kommer hon att dö der hon år född få mydet skall jag säga henne, och bon rufwar i sina tankar på nägot som är af wigt. Mathilda säakte ögonen och drog hastigt uns dan handen. — — — — —