Norrländska Korrespondenten – 30 september 1854, sida 1

Bomarsund. Berättelse af Pilgrimen. (Forts. fr. föreg. N:r.) — Jaa ämnar mia ej til Blackstad, inföd finnaumman, mina wäaar ligga Åt annat Hål men om kyrkoderden skrifwer, skall jag ändå meta art framskaffa brefwet til prostinnan. — Jag refer ice, förklarade rodnande Mas thilda. — Jo Mathilda, du måste, fade benaes fmå ger alwarsamt och med en afgöraade ton. Mathildas ögon tårades; hon knäppte ihop fina händer och månde fig till sostern. — O, Thora bed för mig. Denna blid och röst hade Thora altid haft swårt att motstä. — fåt henne stanna hos of, inföll han. Wi weta ju ändå ide om någon werklig fera är för handen och det år fom den swenske skalden få wackert sjöng: ÖfmeraUut bor samme Gud. Klockan 6 på lördagsafton lemnade finska gumman Findpy presigård.