Norrländska Korrespondenten – 23 september 1854, sida 1

Thora, så hette qwinnan, tog brefwet af Annas hand. Hon läser följande: Aona våstår att de wäntade oroligheterna äro nåra för haaden. Mot min wilja har jag ändå en wiss resoekt för hennes ords mer ån en gåna hafwa de slagit in. Kommen för all del abesammans iil mig i afton. Jag bar ingen ro förr ån jag bar er församlade under mitt tak. Om ej Josna fan: komma så fan han sånda dig, barnet och Mathilda. Så långt inåt landet kommer ej fienden. Kommen alla beder eder hulda moder Maria. — Jag kan ej förr ån jag får tala med min man. — Korkoherden år ej hemma, ide mamsel, endast gamla Stina. — Hoar i i al werldea, fade Thora liksom tid fig sjelf hafwa de ala taqit mågen? Hon stiger upp, barnet waknar och gråter; hon sluter der tid fig och åtföljd af finika gumman går hon direkte til den några flenkast derifrån Helågna prestgården. Det rödfärgade herdatjället med fin öfmer: byggnad ligger då en sluttaing med facaden månd ät landsmågea och forfans hafwets må gor skölja den få kalade trädgården fom egente ligen är en med fruktträd, (cill hwilka några pilträd rönnaråoch björkar sälla fig) planterad