Norrländska Korrespondenten – 23 september 1854, sida 1

Bomarfund. Berättelse af Pilgrimen. (Forts. fr. föreg. N:t.) — det är icke mitt öde, swarade den unga qwianan, som jag skule wilja utleta. — Det år Ålands, återtog Anna. — owad säger du om Ålands Öde? — Blomman sade det sker, och jag säger ock det sker. — Då siämma ju du och blomman öfwerens? Anna teg, under det hon instinktmässigt ta: ger efter den unga fruns hand fom ide un: dandroas henne. — Det är ej första gången du läser i min hand. — J denna handen kan man aldrig läsa nog den år inwecklad fom den mest inkrånglade rus man. Men jag alömmer mitt Ärende. Jag bar helsningar från proflinnan på Blackslad fom ber att frun med lila gossen och mamsell Mathilda skall i denna qwäll begifwa fig til henne, fy — det stundar. Jag har bref med mig.