Norrländska Korrespondenten – 23 september 1854, sida 1

kålbage. Stranden utgöres af en wild skärgärd. Pi den wattrade blå hafsytan fer iman för når: warande franska och engelska eskadera. J norr uppreser sia Bomarsunds fästning, längre bort i öster sträcker fig skarvans köping. Just fom Thora Öppnar den swartmälade grinden fom leder till hennes boning kommer hennes man från ett annat håll ia på gården. — Ar du hår Anna fåger ban till sierskan hwad har du för godt att förkunaa? — Hon har href med fig från mår mor; fworade Thora och räckte kyrkoherden brefwet. Utan att förändra en mine läser han deto samma. — Jag kan ej lemna hus och hem, säger ban med fullkomlig fattaiag, och de tu äro ett icke mil du lemna mig? — Så gerna funde ett ef fingrarna skilja fig från den hår handen — hon framräcker den band fom bår de betydelsefula guldringarna — fom jag och baraet ifrån dig. Wi blifwa til sammans. Med en wiss ungdomlighet i blick och åtbörs gj fr ban hennes hand fom han eldigt höser. ö — Men Mathilda böra wi kanske skicka til mamma, återtog paslorn. Man iaträder inom det an språkslösa bovingshuset. Salen i hwilken man först inkommer, tjenar i hwardagslag tid förmak. Mödlemans