Norrländska Korrespondenten – 20 september 1854, sida 2

— Oh frun tror att en blomma fan säga hennes öde? iafeder en sktoflig, andelik röst. Hon foritter till, fer upp och en bekaat ger flalt flår framför benne. i Det år den s. k. Fiaska gumman, född i Öerbotten men fom i 40 warit bosatt på Åe land, denaes aama år anna Perthi; Hon bar fett siaa fjuttio år, eger änan rörlighet och flyr: fa och aår ledigt fina twå mil om dagens Hon år liten till wexten, smärt omkring lif: wet och har owanligt breda utfående böfters hennes ansigte är litet, mörkt och fåradt af tis deas manliga minnesmärken. Håret år omagife met af ett hwitt huckle eler cambrickskläde Har eu med detsamma nästan lika färg. Ett par swå arå, djupt liagande ögon blicka fram uns der buskiga tätt sammanwexta ögondryn: Uttrycket i dessa ögon år ej lätt att Med ord återse gifwa. En brun och guirandia fort bomulsfjol omsluter hennes gestalt, och en blå wadmalströja med korta skört sulbordar kostymeriagen. Hon har swarta beck sömskor med höga klackar samt grårandiga ullstrumpor. Aana är sierska och under det man fruktar henne eger bon dock en wiss attractionskraft. Hon har aldrig warit gift, men i sitt minne gömmer hon af sitt förswunna lif mången epis fod fom skulle wara ett vräktigt stoff i ea frids lig romanförfattares band. (Fortsy) — — —