Norrländska Korrespondenten – 20 september 1854, sida 2

Bomarfund. Berättelse af Pilgrimen. Rågra hundra alnar från den på Åland belägaa byn Finaby ligger kyrkan af samma namn, den hwita uuenbyaqnaden jemte den röda Flods fapeln påmtaner om många af wåra swenska sockenkyrkor. På westra sidan iaom tingmuren böjer sis korssnran på en liten med fpets sigt skiffertaf belaggd byggnad, beskugagad af vågra lummiga bänabjörkar. Det är den presterliga familjen Carldergs ariftchor. På den gröna torfwaa sitter ea ännu ung qwiana ett barn slumrar i heanes kaä. De mörka blåa ögonen af hwilka det hwita liknar ena ljusblå emalj, höja fig än uppåt himmelen än sänka fig ned till barnets Hon År omfring 30 år ännu i fitt lifs högfommar. Wid anblicken af henne framfåder fig owillkorligt för inbile ningen en af de fordaa Gyartas bHhjeltinnors Den häftiga kampen inom henne färgar Hen neg finder med en håg purpur. Don år skön i detta ögoablick. Wid hennes fötter wexa dessa hwita bioms mor fom i wått land kallas prefifragar. Hoa lutar fig ner och plockar en af dem; bon frånryc: fer blomman bladen under der hon fiftemis säget: det sker, det sker ide, och når hou borttager det sikka dalkar ordet det sker, från heanes läppar.