Norrländska Korrespondenten – 20 september 1854, sida 1

Ruel. Historisk anekdot, berättad af Heiderg(Forts. fr. föreg. N:t.) Den föraäme herrn tog brefwet och betraf: tade det och medgaf att det werkligen mar Mic cbelicus handsslil. Men fade han, ni mäste då någon gång warit så iycklig ett funna gå: ra miatfiern någon utomordentlig tienf. Jag? utbrast gubben leende. Huru ffulle jag kommit i tillfälle dertil, jag i min ringa stälning och mångåriga fränwaro från bufs mwudhiaden? Rå j1 inwände kabriolettens egare, om det och år många år sedan, gör sädant ingene ting till saken, ty kardinalen har godt miane bos honom råkar intet i glömska. Ni måste noga raasaka hela er lefnad och tänka efter om ui aldrig direkt eder indirekt kommit i nägon slags beröring med honom. Den gamle teg ett ögoadlick innan han fmas rade: Jag förklorar mig saken på ett helt enfelt fått. Som barn mar jag en Fort tid skolkamrat med Richelien; jag fatt i samma klass med honom, men han dröjde der endast en liten tid, och jag tror kaappt att jag en en: da gång talade med honom. Då han har fom al säger ett få godt minne, erinrar han sig