Norrländska Korrespondenten – 20 september 1854, sida 1

— — på den fina herra utan att ytira ett enda ord Oim ei ånnu, sade den sedaare, har lust att spisa på Ruel, så skaffa er dit sjelf, ni år allaredan derbrewid; men jag will ide hafwa fört ev fram. — Men (tillade han halfhögt) will ni följa min warnina få månd i ögonblicket til baka till Paris beställ utan dröjsmål post. bäslar och res denna afton tilbaka tid er pro: ming. Gubben mile göra en fråga, men den åkande mar redan långt derifrän. Hau ssitrade ef: ter honom och fåg honom fara in på Ruel. En oförklarlia åagest bemäktigade fig den gams le, han wågade icke fortsätta sin färd utan wände åter sina sieg mot bufwudsladen. På mågen fom han åter til skiulet der han för en stund sedan mot regnet sökt stydd. Stal: drängen, fom bällit den åkandes håfl, siod derins ne; nyfikea nalkodes gubben och frågade, hwem den fremmande mannen i kabrioletten war? FKare lea swarade att han misferligen kände honom til utseende, emedan haa ofta for denna måg, men att lifwäl if: mile hang namn. Detta fwar gaf han likwål med få hemligheisful mine art gubben nog mär fte att han wisste besked. Ge nom böner och dricksdenningar löfte8 hans tuaga. Nå mål, sade drängen, efter ni då vödwändiat mile mw:ra det: den fiaa herru är Sbarpråttaren! — vSkarpråttaren utbraft gudbea, biwad har han art göra på Ru eld