Norrländska Korrespondenten – 16 september 1854, sida 1

böat. af förundran och fröjd öfwer desna utmärfta hdersbewisnina, och fig redan? deruti itt avanaade föredud och hans ansökan skulle bli bewiljad. Följande föremiddag ajorde han fig i ordning tid falaset på Ruel. Han klädde fig i en hofdrägt, fom för 40 år sedan warit höast i mos Det; men fom ånnu, med undantag af den game malmodiaa focoaen, såa ut fom den fam: ma dag kommit från skräddaren. Det war en från ungdomsåren mål beworad yhskatt; mycket säban Hade han burit den, och i sednare åren hade han med förtänfsam omsora wärdat dem såsom en klenod, hwilken ock i sinom tid kunde fomma till pass, och den dan nu äfwea betäakt på alla försiatiadetsmått, Hade nedpackat i fia lilla koffert och medfört til Paris. Til denna hofrock bar bon an knäbyror, och hwita silkessirumpor, skor med fora spännen, wärja wod sidan och en trekantia bott på måls pudradt hufwud. Som det liknade fia til regn bar han 1 handea ett stort ofantligt vac rorsi. Sålunda utrustad braaf han fia til fots ut på den dammandlandswägen, till ide rinqa förwåniaa för ala dem fom måtte honom; ty hang frarsamhet tilät honom på inter wis att bestå sia ea wagn. Redon Hade han aått ett betydliat stycke måg; hade flere alnger flannat wid någon stor ssen för ett sätta foten derpå och torka af dammet