Norrländska Korrespondenten – 9 september 1854, sida 1

och läga dig igen! Jag har hört en lång stund att du drömt oroligt. Det år alltihop. Kom och läag dia! Emellertid syntes kommartjenaren i Bargs nens kabinest med ett ljug i handen. Baronen befallte honom hemta fia kappa och ett par pia fioler, samt sedan aflägsna fig. Öch det ledde fom han befallt. — Efter många bdoer lyckas des det ändtligen friherrinnan alt lägga sig. Alt blef tysi: en feberaktig ummer gjuter sig snart öfwer hans ögon; men plölsliaen springer han åter upp kastar sia i kläderna, fattar kappan och pistoleraa, våtänder sjelf en handiyks fa och går tyd ut. Han hade åter hört Mas rias bedjande röfi: För Jesu skull hjelp mig. Som ban nu efter wandringen aenom långa ödsliga rum och salar buovit ut i veslibulen, fiuner han, til fin förwånina, att porten ick mar flångd. Han stannar liksom för att lyssnaJ somma stund kommer utför windestrappan från en öfte wåning, Marie hwitklädd med en blomsterkrans fring pannan, fakta spatserande. Hon bar ett ljud i handen och såg mycket glad mea blef ut. Då hon slutligen blef warse bor geas berre, slävpte hoa ljuset i förskräckelsen och fattade frampakt igt ledstängen. Meriol tiutalade henne baronen mildt, hmart tänker du i fådan skrud och wid denna tid tar ga mågen. Ca lång stuad för föt innan ssickgn sick ett