Norrländska Korrespondenten – 6 september 1854, sida 1

— Också bar jaa offrat hela min tid och allt hwod studier och erfarenhet gifwit mia mid handen. Jaa povppades att der funna utföra äanu många förbättringar; men hwem wet huru många dagar jag änan fan komma att ston, na hår? Kanske har egendomen redan upphört att wara min tibhöriadet. — Knappt hade han uttolat dessa ord, fören Maria irträdde. Hoa war mycket upprörd, och höll i fia hand ett bref med Maanhams poststämpel. — Fr det från hr Littrow, mia advokat? — utbrast Ritter dlekaande. —Jusl från honom— swarade den uaqa flickan. — Ja så! då har oomen fallit, och mi fos la genast weta den. — I detsamma ssräckte Han fin hand efter brefs wet. Handen darrade. Maria fattade brodrens Hand, och under det hon md en rädd blid betraktade Hellmer fade hon: — Hur domen ån må hafwa ut falit, olåm: men ide att J redan försonat er med hwerandra — — Gif mia brefwet! — afbröt henne Rit ter med syrbar oro. — Lofwen mig först — återtog hon med lifwad röst — lofwen mia att utan bitterbet underkasta Er detta domslut huru det än må