Norrländska Korrespondenten – 2 september 1854, sida 1

En natt mellan Him: mel och Jord. (Forts. fr. föreg. N:r.) — Dwad hr Helmer behagat säga om fia wederpart år owärdigt en mon af heder — ytta rade Edvard med ljungande blick. — Och hwad hr Ritter behagat säga, är den uslasbe logn — swarade Helmer bittraste wredesmod. — För Guds skull låt oss sliga ned! — bad Maria darrande. — Wälan — swarade Edward — den för: klaring jag behöfwer skal lättare gå för sig dernere. — — Oh jag hoppas dea skall bli afgörande tillade Helmer med ea hotande ätbörd. Hilmer fattade vu i klocksträngen, och de trenne resande wäntade ett ögoblick uader hemsk tystaad. Men balongen förbief der Han wur. — Waktmästarea måste dock förslä wärt tec: fen — kaotade han i det han rycte i Flod: strängen.