Norrländska Korrespondenten – 30 augusti 1854, sida 3

— Sådan är också min wedervart — ia fö; Edvard. — om Han wianer fin process, få tor han från mig alt hwad jag med swete och möda bar förwärfwat. — — Och från mig — ätertoa fremlingen — allt hwad framtiden lofwat mig! — — Och lagen förmår ej att göra min rått gällande. — ln Sweket och liften skola förmå mera än agen. — — Ack min herre! — utropade Edvard, i det baa med warm medkänsla räckte sin hand åt främliagen — wåär släbning år ju alddeles lis fa. Ni liksom jeg har med en wåldskräklare att göra. Ri bar mål processa, ni lifsom jag mot någon Adolf Helmer, fom wil röf: wa åt fig er egendom! — — Adolf Helmer — swarade främlingen håfstigt i det han drog sin hand ur Edvards — bwad wid ni honom? Det är mitt nama! Ah jag börjar försä ... ni är Edward Ritter? — Till er tjenst — swarade Edvard trotfigt. Bäda betraktade hwarandra några ågonblick med en öfwerraskaing, som dock suart gaf wika för wrede och hat. — fåt of sliga ned — bad Maria fom förs skräcktes af detta uppträde. Bedjaade knäppte hon sina händer om Edvards arm. Men denne hörde henne ej. (Forts.) D E