Norrländska Korrespondenten – 30 augusti 1854, sida 1

SS oo 2 rödjat och brutit och odtat och förbättret, skall jag uu beröfwas genom en fremling, som ide bertil äger annaan rått, ån slumpen af ett af: lägset slägtskap! — — Änau är wäl domen icke aftunnad, — in månde spstera. Brodera skakade på hufwudet. — Jaa bar Gunäs totet hopp — fortsatte han. — Denne Heumer är utg werksam, bar wånner, fom lågga fig ut för honom, fom förs stå att underhandla, och det år ru för tiden wida wigtigare att ha Rätten än det rätta på ia sida. — Maria drog en djup suck. — Men förlåt mig Maria! att jag oroat dig med denna bedröfliga affär, sedan jag just fört dig hit för att försirö och roa dig. Jag skule nu i sanning öaska mig något öfwerraslande skådefpel, någon ny sianesrörelse, för att slita mig från dessa tankar, fom helt oc håls let wilja förgöra mig, — De båda wandrande framkommo nu till den del of esplanaden, derifrån luftresorna plågade aaträdas. Derbredwid flod en liten pavlljoag, i hwilken balongens tibbehör förworodes, och der De många oltka tågen, till balangens hesel, woro — ———— fästade. Bonden nar unyss fyld och swäfwade nu behagfullt någre KYNEG NN J