Knn NTE werjordiskt lycklige slottsträdgårdsmästaren. — I Gud, o Gud! — J dans ögoa glänste tås rar och nästan utom fig wandrade ban mid fi dan af Rosalie, fom alldeles glömt att hoppa i sjön, in i den mot honom blommande och doftande himmelen, som an för altid mar hans. (Slut.)