Norrländska Korrespondenten – 26 augusti 1854, sida 1

och den tjocke br von Ziegenhain och den af ffratt kovulsiwiskt bopkrupne baronen bådo: För: arga då inte flickan längre. Wet man då få wisst om slottsträdgärdsmästaren wil? — J hafwen rätt — swarade grefwen och ropadt åt den sammanträngda gruppen: — Hr slottsträdgärdsmästare, säg er mening och för ordet. sjelf. Sör er kärleksförklaring för er brud, wi wilja abesammans hjelpa er. — Men alt war tyst. Kandidaten såg med en basiliskblick på grönrocken. — Ni tiger? — fort: for grefwen, — Rå hur är det fatt? Slottsträdgärdsmästaren kan ju inte tala, jag måste först lösa hang tunga. — Jag måjte proftames ra honom i hans nya wärdighet och presentera honom för respektive sälskapet. Pardonnez! mar glömmer få lätt något bland eu mängd görns mål. Derföre alltså käre wänner! förefåller jag ev i herr Fabris person, min nye paftor i Liandenhagen och Herr Ehrenpreiss min nye slotts trädgärdsmästare. — Simplicius stod fom förlamad. — Oc) på det ni få mycket fåkras re skall taga emot sysslan, — tilade arefwen wändande sig till honom, så ökar jag för min gudotters skud, den årliga lönen till serxhundra riksdaler. Att det wackra bossället meo dertill hörande egor medföljer, fader of fig sielf. För alla wåra wänaer hår, äfwensom för öfwer. skogwaktareu har saken långe warit bekaat, blott ick för er och får lilla Rasa. Hor skusl plå,