Norrländska Korrespondenten – 23 augusti 1854, sida 2

flod, in i hwimlet af spräkande gäfler. Och just deri ligger företrädet af de förnämas fina bildning och politess, att de förstå att mildra och jemna allt, äfwen de mek frånstötande och fivåfwa, att de af (ocg, ängest och svänniag knana framtrola skämt och leende. Mea af en händelse fom kandidaten att frå midt emot en sor fpcgel och då han kastade ögoaen dit och säg fig i dea andliga swarta färgen då Öfwer: föl honom en kall rysaing och det förekom bonom fom hade han warit begrafwen och för: de fig sjelf. Och når han då och då faftas de en blid på den glada grönrocken, fom ssod och skämtade med hofrädet B.. och presten från Herrendorf, ån åter på fin tillbedda Ro: salie, fom stod wid fönstret och kaslade förftuls na blidar vå honom — i tårar fom han tyckte — då fann han fig wara den olyckligaste men: niska i hela salongen. Hans försagdhet åter. fom och med ängslig bjertklaponing motsåg ban det annalkande, oundwikliga ögoadlick, då gref: men skulle framträda och för sålskapet tillännagifwa den egentliga anledningen till deras samlande. äÄndtligen nalkades detta Ögonblick. En be: tjent anmälte att det war serweradt. Ala slodo upp för att gå i matsalen. Då ropade grefwen: — Safta, sakta mina wännet! alt i be hårig ordaing! Wi måste först hafwa reda på hur wi skola silta. Derefter skall jag ha den RTR —