Norrländska Korrespondenten – 16 augusti 1854, sida 2

Twiflande ännu om han drömde, tog han åter låagfamt upp det från golfwet, gick till fönstret och läste åter. — Ja i sanning få Mod der. Nå så gläd dig: — jublade kandidaten. — Gläd dig Jsrael, Ära och lof ware den högsle Gu: den, ad godbets käha, all wälsignelses gifware — Med tre hopp war han i baronens Fame mare. Denne wisste redan alltsammans och skrattade åter omåttligt, ty han war redan med fia familj bjuden til grefwen följande månda: gen, fom skulle OH en tverflig högtidsdag. Den lycklige Simplicius! åt hwem skulle han nu först meddela fin glädje? åt sin mor eller åt Rosalie? denna fråga drog honom åt olika båd. Wågskålen wacklade och höjde fig åt Roe salie. Den hastiga skiljsmessan, fråamaron, misstankan, grollet hade ökat hans längtan efter henne, Och ou . .. un kunde han ju frame träda inför henne och säaa: jag år ide mer den fattige wanlottade kandidaten, jag år tverke ligen paslor och i fånd att bereda dig en mår: dig lott. Hwad jag wid wofpredifan felat, den will jag i mitt kall utplåna. Bönderva, hwilka jag bur pätrugad, få mål fom du, fo: ia wånja fig wid både mig och dig och flutlis gen älska of begge. (Forts.) — —— — — —