Norrländska Korrespondenten – 16 augusti 1854, sida 2

Ai — Det war bra? — upvreyade kandidaten. — Det war bra? DÅ hennes bref — brefwet fom Hon skrifwit til mig fort Hit med det. — — Något bref of henue fick jag ide — war det flegmatiska swaret. — Och hon läste mitt — sade kandidaten med förlamad tunga, — och hon fade ingenting widare ån att der war bra? — — Jngen ting annat — försäkrade Hans — och herrus bref läste hon och matade bönfen uader tiden. — — Rå så må det äfwen för mia wara bra — fade med förtörnad blid den äfwen af Får: icfen bedragne Simplicius. — O! du genus femininum! Du bedrägliga Oenothera fom om morgonen år hwit och aftonen röd. Du hedy sarum gyrans, fom lusligt rår dina blad når iyckans fol skiner, och fall och känslolös sänker dem då sorgens moln beskugga himmelen. Du Georgina variabilis! förtjenar du att en man gråter för din siull? Så förwirrad, fom hade man slagit Honom för hufwudet gick ban nu fram och tillbaka på golfwet. Detta hade han ide wäntat. Om ock förnuftet tusen gånger frågat honom, hwad Rosalie wäl skulle ha gjort elev företagit, fwar rade dock haus känsla att en få ytterlig köld och likgiltibet war mer ån han wäntat, mer än han kuade uthärda; att han icke förtjent