Norrländska Korrespondenten – 9 augusti 1854, sida 1

ra pris. Har jag tilkämpat mig dig, hwad bryr jag mig då om preslgården? Det sista måsle ännu wägas, innen jag skuddar fåders nehemmets stoft frän mina fötter. — Sedan han på en papperslapp teknat några ord till urfäkt inför grefwen, att han ej Punde hafwa den lyckan personligen rekommendera fig hos haas excellence då ett plötsligt ilamåäs ende redan på prediksslolen öfwerfallit honom; och efter att hafwa öfwerlemnat biljetten åt wärdshuswärden, som lofwade ombesörja dess skyndsamma fortskaffande, kröy har med hjeltemodigt beslut in i sia respels, strök ner håret i ansigtet, för att göra fig få oigenkäanelig fom möjligt, och smög skygg och rädd art någon skulle se honom bakom byganinaen, genom fljus let, fom gräasade tid det grefliga slottets ena flygelbyaaning. Så kom han lyckligt och osedd upp i slottet, der han kröy in i en korxidor för att lura på någon af betjeningen. Andes ligen blef han warse en lakej fom han fakta kallade tid fig i fin dystra gömma och bad ho. nom få höfligt han funde hemligen tilfåga den nådiga fröken, fom på föremiddagen sutit i fyrs fan på grefwianans bänk, flådd i swart hatt med plymer och blå pels med mårdbräm, att en främmande fom mille wara okäad, underdås nigst hos henne anhöl, det hon täcktes bewilja honom ett ögonblicks samtal der i korrdoren. Betjenten i hwars hand kandidaten tryckte :