Norrländska Korrespondenten – 5 augusti 1854, sida 2

nnn nu eriarade fig salig pastor Ehrenpreisses fon. De slesta gingo honom förbi fom en helt 05: fant person, fnappt lyftande på mössorna, men med öppna, af dum undran gapande munnar. Så fom ban till sakrisian. Korkan war full och juh nu började man sista wersen efter den Frifts liga trosbekännelsen, hwarunder oredikanten mår sse uppfliga på prediksstolen. Det war ingen småsak, då Simplicus i fia presterliga skrud mäste trånga fig fram mellan folket, fom likt 2:ne täta murar flod på gången och nu lånasamt lemna de honom plats. Hans hjerta klappade flarfare, och starkare då han fom upp på predifitolen och fit fe den kristliga församlingen hufwud mid bufwud och herrskapet i den grefliga bäaken, tillika med en mängd af fremmande gässer, ett stort antal granna herrar och damer. Dock samlade ban fina tankar och började, wäl med swag och darrande röst, fom hang mor sagt, men doc utan att s(tappla och med oklanderligt miane. Oh få mar då ingången lyckligt öfverständen. Ru fom predikopsalmen och med den erhöll pre difanten mera mod, isynnerhet derigenom att han sorgfälligt undwek att fe ned i derrskarsbänken utan mest riktade fina blickar på den med bönder fubsatta lektaren midt emot. Han predikade om sädea fom ströddes på mångadan: da jordmän. Den förssa afdelningen bwari får den föll på den hårda klippaa och bland törnen, förslördes af winden eler bortsaaypades