Det naturliga anlaget Af C. W. (Forts. fr. föreg. Mir.) — Mi han lefwa få långe han fon! — fa: de den aode kandidaten. — Mitt brödnycke kommer ändå i siaom tid. — Och af arannlagenhet och sinkänsla underlät han, att hos grefe wen uppfriffa minnet af det gifna löftet, ehuru dan blott hade tre mil tid Lindenhagen. Äadelisen efter jul bar man dea trötta aubben tid hwila. Nu war der tid. Ru aamälte fig den sökande. Nu skar Simplicius CEhrenpriss upp en om penna och skref en grann och rörande fupplif tid Exebensen med anhållan att få oredika prof. Swaret war fort och lakoniskt. — Jag tänker på ev fom jag lofwot. Mäslte det predifag, få H i Guds nama, det ffa ide förändra aken. — Huru lycklig war modren och åter huru olyde lig, då den elaka gikten i foten ide tillåt ber: ne att i denaa Fold bewista profpredikaa, som måne blifwa ett mäfterstycke af lärdom och mål: talighet, emedaa Simvlicins siuderade derpå så att haa war yr i hufwudet.