Norrländska Korrespondenten – 2 augusti 1854, sida 2

— Så är ju saken uppgjord? — — Och kandidaten? — — Dan får trösta sig så godt han kan. Han blir pastor i Lindenbagen, och til hans prestgård skickar jag of gammal wänskap hmwars je sommarmorgoa ea knippa redisser och en blomsterqwast. — — Ri skämtar. — — Och har ni gjort annat? — sade Rosalie längsamt och betydelsefullt och trädde möårdaadgs fult några feg tilbaka. — Är det icke min sloldighet att instämma i samma tou hwarmed ers exelens behagar tilltala mig? min fars herre och husbonde af hwilken min och min äl. skares lycka beror. — — Ja, jag will er lycka, — sade grefwen och fattade henues darrande hand. — Slå der: för pastorn ur hågen. Ni Ean fom prefifru aldrig bli lycklig. Det år werkligen mitt ad. mar med trädgårdgmåftaren. — Alwar? werkligt allwar? — stammade den föt skräckta flickan. — Ack herr grefe we! hwem ger er rättighet att befalla öfwer mitt hierta, öfwer mitt lif? — — Är jag icke er gufar? — frägade han, — och som sådan berättigad att hos er företräda fars stäle? — — Min rätta far lefwer ännu. — — Ban och jag ha kommit öfwerens, — swarade grefwean; — jag råkade Honom nyss i