— Ad; trädgårdshuset, inom hwilket den gamla tråkiga gubben hostar. — Som snart har hostat ut. Ser ni bärs fia Rosalie! til detta lila hus har jag beställt mig en ny innewånare en hofträdgårdsmästare, och den år det jag ämnar er; icke til paftors utan til trädgärdsmästarhustru har jag utse ett er. — — Sr han ung och wacker? — — Det år alltid och ewigt flickornas frås ga J skalkar! Ung? — Åh ja han har ej änan fylltt sextio år. Wacker åhja, få der! det går wäl an. Om man undantager ett suedt den, en obetydlig vuckel, som alldeles inte syns når ban ligger på rygg, och ett granat, eldrödt få år han den meft intagande af alla döde iga. — O herrligt! herrligt! Jag säger owilkorligen la — — Alwarsamt, Rosalie, min trådgårdsmår flare bar trampat ut barnskorna och är just ide heder någon Apollo; men en angenäm säll skayskarl år han och dessutom en god, en rått: skaffens man. För er skull kunde jag mål öka hans ärliga lön med ett par bundra riksdaler Säger vi vu ja? — — Hmwarföre ide, anser ni mig för få ofta dig? Jo af alt mitt hjerta ger jag mitt bifall Men om fag nu ide behagar honom? — — SÅN! derom Mår jag wad. —