QAwallbesöket på Kyrkogården. Sagta, sagta på de dödas ängar, Wanneri låt oss uti qwallen gå! Hur de sofwa sött i sina sängar Med de gröna tädena uppå! Minnets band och wänskapens med sköna Blommor smyckat deras gömda werld: Ack, wid grafwen först wi werkligt röna Hur den gångne war wår omhet wärd! Se mot klara hwäliningen deroppe, Dit det pekar korset på wår graf, Der hwarenda liten gyllne droppe J oandlighetens högblå haf ö Är er herrlig werld, en liusets boning Der den ewigt gode Guden rår. Sch der, efter strider oh försonina, Äfwen jordens fon en himmel får! .