Norrländska Korrespondenten – 29 juli 1854, sida 1

Det naturliga anlaget Af C. W. (Forts. fr. N:o 56.) En förnäm dame wil ju då hon, på fitt mahognytoilettbord skal sätta några blommor, ide fe dem i annat ån bofkostymz få blifwa då dessa enkla natureng bara infatta i fernide fade porfediags och bleck-krukor, i alabaster. och trystalwaser, åtmiaslone prydda med breda sidenband, hwilket alltsammans ide passsar emot deras naturliga prakt och fågring Nå, det må få wara, fruotimren milja se allt vutsadt och firadt; men att en upplyst och lärd man fan hysa samma swagbet, det förargar mig. Jag glömmer aldrig bur det förtröt mig, når jag en gång hos en af mina fordaa ungdomsmånner och akademikamrater fick fe en Cietas opuntia. Plantan war undersköa, men den dumme ägaren, den weke och oförståndige fyme paren, bade i dess fläckiga blad iotrockt små örokiqa steaar, fom skulle förestäla Ögon näsa och mun. Fy owilken skam! Den slackars mig: haadlade plantan kunde icke förswara sig för den stympande saxen; men mia skar det i hjer: tat och jag bade få når på allwar öblifwit oc euse med den dmnm ecendanmderten —