Norrländska Korrespondenten – 22 juli 1854, sida 2

nu stod en berså af slinarande wärter och ee ffuggad of lumm:aa piataner, och han aeddlicfade på trädgården fom lig framför honom fom ett landskap af Wouwerinann syntes honom dea förwandliag hår föregått, en werklig förtrolning. Der hwares för 10 år sedan, ett nidastårnde stiakande med kalmus, wass och wattenhtnsen igenwärt watten, fom ett dike om: aaf slottets murat, der yrälade ou blomsetras fer i brokig doftande mångfald. Der, hwarel förr bland grus och stenhopar, nässlor och tl lar sparsamt uppwärte, der gröaskade nu de yppigaste blomstermattor kring sorlaade seriaca brunnar. Der, hworen förr icke war tecken til skugga för solens bräanande ssirålar, der aickade uu balsampopelar, der susade lönaar och afvar. Rika säagar med grönsaker begränsade af ädla fruktträa, äfwensom än blommonde är af höstens wälsiznelse öfwersl)dande fruftipatiee ret och drufpyramider, tillbiädo an deras jun? da födande, wälsmakande och swalkande qäfwor. til och med ett litet nätt drifhus framstack så trefligt sitt råda tak bland de aröna trädtoppatne. Od att detta hade kandidatea under de tio åren skapat nästaa af iatet. Ty den gan: ska hushållsaktige baronen erinrade fia ide att Simplicius någoa sin dertill begärt något betyds ligt penniagetillkott. Planteriagen och odlingen hade baroaens tjeastefolk, under kandidatens öfwerinseende förrältat. (Forts.)