Norrländska Korrespondenten – 22 juli 1854, sida 1

Het naturliga anlaget Af C. W. (Forts. fr. N:o 54.) Nu försi, då han Åter ensam med siaa tan: kar ilade tilbaka, och alt hwilade i nattens ty: sta skuaga, och endast waktelas slag, som hörs des från sädesfälten och näkteraalens toner frän alaraa wid ån afbröto der ensliga stälheten, då upprefs åter hans hjertas blödande får. SÅ nåra det efterlängtade målet hade han ännu al: dria fett fig och på en gång få wäldsamt til bakaslunaad. Han fann att hans mor hade rått och ukwäl mar det honom omöjligt att lefwa utan Rosalie. Äfwea den tanken att han merkligen skulle bli pastor, började urpfylla honom med en sälsam oförklarlia fasa. — Besyanetligt — fade ban, och hans hjerta slog Ängs ligt. — Mu då jag år nåra det mål, hwarom mån från min spädaste barndom pred fat för mig, och efter hwilket jag sjelj så :räget forun: git och kämpat, ou synes det mig icke mer i ett rosenfärgadt, ntj ... i ett hemsk, ett tysligt sken. Owad är det? Skule den salige Pippes i Köntagsbera, hywilkea då han mar en fattig skolaosse, föresatte fia att en dag bli pre