Norrländska Korrespondenten – 15 juli 1854, sida 2

pade Simplicius. — Mun goda älskade mor och Rosalie. — — Rosalik! — och for förskräckt upp af sto lea, — Rosalie? Simplictus? — fortfor hon med mildare toa — sjunaer du änan den gam la wisan? Jaser du ide ännu, att det blir ins genting af med detta giftermål? — Ingenting af? — Aldrixn! — slammade den beslörte. — Sjunger då icke min mor och få alltid dea gamla sorger och jemmerwisan? Hwarföre skulle det just nu bli ingenting af?— — Emedan ... emedan, — swarade modren sorgjet — emedan Rosalie, som jag redan sagt dig, icke bekänner fig till samma tro fom du, entedaa hon år katholik..... Du känner mig, min bäsla fon, du wet att jag aldeles ite år skenhelig. Flickan är wacker, skicklia snäll oc) får en liten summa i hemgift. Allt det der wore bra och med glädje skulle jag ge mitt bifal om du wore något annat ån en tvanges lisk pren. Men au .. nej nu går det ej an, nu rent af omöjligt. — — Grefwen, — sswarade Simplicius, — tänker annorlunda och år upphöjd öfwer all sädan fördom. — — Grefwen — återtog modren, — grefwen ja, men icke bönderna. Har icke ditt umgänge i öfwerskogwaktarens Hus och din kärlek (il Hand dotter längesedaa skadat dig? Hwar du predikade mumlade man öfwer din katholska