Norrländska Korrespondenten – 15 juli 1854, sida 1

prest, aodhjertad och gifmild fom din far?) och utan stöd och slägt, hade det warit mia ombiliat att få dia så lånat. Men ändå Gud förläte mig om jag år mycket oföraöjd! ändå ha: de han längesedan kunnat skaffa dig bröd om ban welat; mången god plats blef ledig i de socknar fom loda under borom: du frökte förgäfwes din ryaa, du sinderade förgäfwes öfwer dina böneskrifter, du predikade. — — Jllaa — inföll Simolicius, suckande. — Alddeles ide, — swarade modren med ifwer — bar jag ice otaliua gånger öfwer dig utgjutit tårar af glädje och rörelse, då jaa sett dig få på predikstolen inför den krisliga församlingen och med dinfroaga darrande röst börjat bönen. — Ja — afbröt kandidaten — min swaga och darrande rösfl, ja den, just den . .. — Wäl. — fortfor Gumman utan att lå ta sonen tala ut, — wäl mar din far en an: nan man. Der war lif der mar ifwer! När ban sloa med näfwen i predikssolen få att moln af damm hwirflade upp når han med dunder: stämma förkunnade Guds wrede öfwer Babylon eller uttalade lagens förbaanelser öfwer de för. slockade och oaudaktiqa; då böl eu hwar andan af bara förskräckelse och säg med frygga blickar upp emot förfotafet för efterforska om icke blirten skulle deriftån nedliunga. Men hwar och en har filt fått, Saust Petrus war en