Norrländska Korrespondenten – 15 juli 1854, sida 1

wäldig talare fom din salia far, och behagade Herren mål, och den milde saktmodige Yohans neg låg wid hars bröst. Odså heter du ide Leopoldas, den lejonmodige, fom din far, du har ctt mycket wackrare namn: 2Simplicius, den enkle, anspråkslöse. — — Eller ven enfaldige! — skrattade kandi, daten. — Nå i sanning. det fiunes många mad: rare nama ån Simplicius, och dessutom beter jag ja också Richard, fast inger kallar mia så, utom twenne rosenläppar — tijade han fakta. — Förtjente du således att bli få tilbaka: skaffad?— fortfor den gala. — Förtjente jag att heanes nåd hwar gåag hon fick fe nig med arelrycs ningar talade om dig och fade, att du aldrig bordt studera, ett du abdeles icke dngde til preft, utom i skolkammaren? — — Ja i skolkammaren — suckade fandidar fen, — i skolkammaren dit bör iag just och der år min plats, då det är fråga om att bli försörid, der blir jag sittande, för lifsliden. Denna fammare år också fandända den bäst hassande för mi? O Gud! hwad de förnäma ändå äro kloka och wia! Hade wäl jag i tio år utbärdat med att mora informotor om jag ej hela sommaren fått qafwa de mesla IeEtionerna under bar bimmei? Rummena atmosfer är tryckande. Derute, dernte i Guds fria nas tur der år mig mål, der år mitt elemrent. — — Och uts fan du ju wara få mycket du